Genom historien och bibeln vet vi att det fanns en snubbe som hette Jesus som gick på jorden som människa men, som både blev kallad gudomlig och själv bekänner sig som Guds son både direkt och indirekt.

Genom tro, vet vi att Jesus kom som människa men, har funnit sedan begynnelsen och finns än idag.

Genom lärjungaskap och följande av vår tro får vi också kännedom om Jesus som lever i världen – i oss – och inte endast långt borta utan alldeles nära, på tronen i våra hjärtan, genom vår hjälpare Helig Ande.

Herrens tjänare, Job, rör så vid den eviga sanningen när han går igenom hård prövning och uthållighet i sin tro och hans stolthet sätts på sin spets. I kapitel 19 kan vi läsa om något han har kännedom av och som vi nu kan förstå i full uppenbarelse av Sanningen självt (ordet som blev kött; Jesus) och Helig Ande som lever i oss :

25Jag vet att min befriare lever
och till sist skall träda fram på jorden.
26 [—]
Här, med min kropp, vill jag skåda Gud,
27ja, honom vill jag skåda,
jag vill se honom med egna ögon,
inte som en främling.
Jag förtärs av längtan.

Denna text kan vi läsa än idag, och veta att fullkomligheten och kornet av himmelen i oss kommer att bli fullkomlig en gång vid tidens slut. Då Jesus kommer åter. Jesus som har nycklarna till dödsriket, kommer då för att bryta alla kedjor vi människor har till död, orättvisa, synd, fallenhet. Det som är orätt i detta liv vet vi ska ställas i ordning i nästa. Vi reser ju endast igenom detta jordiska sammanhang – med allt gott och ont som det än innebär; vad än som står på våra pass eller hur svenska/osvenska vi än känner oss eller om vi finner oss i flykt utesluten ur en nationstillhörighet. Vårt egentliga medborgarskap är i himmelen.

Sedan finns det än mer radikala inriktningar och tolkningar på de bibliska texterna, oftast kallad befrielseteologi. Även om inriktningarna som ingår i detta sammanhang kan kritiseras för att upphöja handlingar över relationen, och på det sättet återinföra lagiska drag och framföra de korta perspektivet över det eviga och att fokusera på styrande idag att man tappar fokus över den eviga styrande: Kungarnas Kung, YHWH – så finns där många intressanta teologiska och filosofiska idéströmningar som tåls att fundera över i sammanhanget.

Dessa befrielseteologer påstår nämligen att Jesus i sitt handlade var radikal och lite av en politisk vilde på sin tid, som satte sig emot orättvis maktelit (fariséer) och att efterlikna Jesus idag innebär att agera ut sådan radikalitet i kärlekshandlingar. På så vis kommer ett tolkningsområde fram för var och en att fundera över i sina hjärtan: vad det innebär att vara Jesu  kropp och lyda under Jesu (huvuds) tankar och drömmar? Att visa kärlek och omtanke i vår tid?

För alla som sett dokumentären om Sveriges syn på kärlek: The Swedish Theory of Love, där politiker framkom med idén att den mest sunda, innerliga kärlek var den där man i ett oberoende valde varandra. Vad innebär det att vara en kropp? Är det att föra syre och blod åt kroppens alla delar så de kan vara självständiga från varandra men, där fingret i sitt deltagande, väljer tån? Eller är det att kroppens delar i jämlikhet och jämställdhet är beroende av varandra för att föra sig framåt, även om alla delar av kroppen bidrar med sin unika förmåga?

Vågar vi tro att vi som kristna kan vara svaret, lindringen och trösten på dagens frågor, lidande och tårar? Om ett senapskornsstor förtröstan på Gud kan flytta berg, borde vi kunna flytta massiva tyngder i människors liv. Om bön idag kan göra det Jesus gjorde på sin tid, borde vi kunna hela fysisk och psykisk sjukdom. Jesu lärjungar delade emellan sig och var i dagens standard rätt radikal med sina ägodelar och ekonomi; vad skulle det innebära för oss idag?

Om vi är heliga tempel, byggstenar i ett heligt bygge där Jesus är hörnstenen – för vi då fram ljuset, saltet var vi än är och skrämmer bort mörkret och ondskan där vi går fram? Kavlar vi upp armarna och möter lidandet med en glädje att vi har fått möjligheten att sprida ljuset och Guds rikes gräns längre fram? Eller undviker vi människor, situationer, ekonomiska bekymmer som kan göra det mindre bekvämt för oss i vårt vardagliga liv med följdfrågan: Var Jesus bekväm?

Oavsett om vi har de eviga glasögonen på där vi skådar ljuset i tunneln och för ut det goda budskapet så fler ska få se evigheten eller om vi tror att vi genom vårt handlade kan föra fram evigheten här och nu samtidigt som tron på evigheten som kommer så är inte oj:andet och resignationen och deppressionen över sorgliga nyheter, utkablade massakrer och fallenhet det kristna svaret. Det är världens svar. Men, vi är saltet och om maten inte smakar, då saltar man väl den?

Så här säger en känd liberalteolog, Gustavo Gutiérrez, som nämns i upprepande sammanhang om man googlar liberalteologi:

Faith is not limited to affirming the existence of God. No, faith tells us that God loves us and demands a loving response. This response is given through love for human beings, and that is what we mean by a commitment to God and to our neighbor.

Tänk om människor skullesi titta på oss kristna och säga: Jag vet att min befriare lever!